Smutskastningskampanj i SVT:s program för undersökande journalistik
Bengt Sköld i Målarnas Facktidning nr 5, 2002
Sveriges television ståtar med ett program i undersökande journalistik som heter Uppdrag granskning. Av och till härjar där en undersökare vid namn Lars Borgnäs. Han har uppenbarligen en gång för alla bestämt sig för att den friande domen i fallet Catrine da Costa, där två läkare ställdes inför rätta för mord, var felaktig.
Förra året sändes två program där budskapet var att ”Obducenten” och ”Allmänläkaren” trots allt kan vara skyldiga till mordet på kvinnan. Det tredje och senaste programmet från 9 april, ”Anne-Catherine och rättvisan” handlade om det självmord ”Obducentens” hustru begick 1982. Uppdrag granskning ifrågasätter utredningen av dödsfallet, och hävdar att det inte var självmord utan sannolikt ett mord. En möjlig mördare skulle vara kvinnans make, den rättsläkare som några år senare i medierna fick namnet ”Obducenten” och anklagades, och friades, för mord på da Costa.
Bedrägligheten i programmet illustreras tydligast av det faktum att det inte någonstans meddelas att maken är identisk med ”Obducenten”. Det är uppenbart, åtminstone för insatta tittare, att det är detta faktum som är förklaringen till att Borgnäs gräver i ett 18 år gammalt självmordsfall. Han vill med sin programserie på ett djupt ohederligt sätt suggerera en föreställning om att ”Obducenten” verkligen är en mördare och att han har mer än ett liv på sitt samvete.
Men inte bara detta undanhålls tittarna. Det berättas till exempel inte att utredningen om självmordet och utredningen om styckmordet på Catrine da Costa kom att hänga ihop på ett försvårande sätt för rättsväsendet, medierna och hustruns anhöriga. I tidningarnas demoniseringskampanj i samband med rättegångarna för ett drygt tiotal år sedan målades den unge rättsläkaren ut som en skräckfigur: ”Obducenten” – ondskan personifierad.
Anne-Catherine hittades död 1982, med ett skärp runt halsen. Tvärtemot vad Uppdrag granskning hävdar genomfördes en betydligt större och noggrannare utredning än vad som är brukligt – just med tanke på makens yrke. Polisens motivering var att undvika framtida ryktesspridning både om rättsläkaren och de personer som utredde fallet. Oron för ryktesspridning visade sig vara befogad.
Hösten 1984 drogs utredningen igång igen när rättsläkaren av hustruns far anklagades för mord . Fadern hade läst i tidningarna om den styckade kropp som hittats i några plastsäckar sommaren 1984. Det var kvarlevorna efter Catrine da Costa. Fadern berättade för polisen att han var övertygad om att rättsläkaren mördat dottern och att han också låg bakom styckmordet. Rättsläkaren anhölls som misstänkt för mord på hustrun och han hördes också om styckmordet. Polisen läckte i detta skede information till medierna och fröet till myten om ”Obducenten” började gro.
Uppdrag granskning förvränger fakta. Dessutom visar programmet – oavsiktligt – hur vittnen kan ändra sin ursprungliga berättelse efter en massiv ryktesspridning.
Klipper in citat
Utgångspunkten för programmet är att det är osannolikt att den unga kvinnan skulle ha begått självmord. En av hennes väninnor intervjuas och Uppdrag granskning klipper in ett citat ur polisförhöret med henne från 1982 – långt innan Anne-Catherines make blev känd som ”Obducenten”. Citatet i tv-rutan lyder: ”Väninnan uppgav att hon inte i egentlig mening blivit förvånad över beskedet om självmordet…”
Där slutar citatet och väninnan förklarar att hon med uttalandet menat att det inte var mycket som förvånade henne i livet i största allmänhet. Men läser man fortsättningen av citatet från 1982, ser man vad Uppdrag granskning hemlighåller:
”Även om beskedet i sig varit ’chockande’ hade väninnan haft på känn att A-C skulle välja denna väg. Det låg i hela hennes person och agerande att livsmeningen var diskutabel.”
Att A-C av sin mor och väninnan beskrivs som lugn och full av tillförsikt ”just då”, vid tiden för sitt självmord, är inget ovanligt. Ett lugn föregår ofta handlingen, som upplevs som en utväg.
I förhören med väninnan framkommer det tydligt att hon såg Anne-Catherine som en deprimerad och labil kvinna, och denna beskrivning av A-C gav också andra bekanta. Bilden genomsyrar utredningen 1982 och även de utredningar som gjordes 1884-85, och 1991-92. Men detta berättar inte Uppdrag granskning.
I A-C:s avskedsbrev, som inte nämns i Uppdrag granskning, står det att hon under ett halvårs tid försökt leva ”normalt” men att det i längden inte går att ”lura sig själv”.
Misshandel
Uppdrag Granskning säger ingenting om att Anne-Catherine både i sitt avskedsbrev och i samtal med väninnor berättat att hon utsattes för fysisk och psykisk misshandel under uppväxten.
Att Olle Lindquist, rättsläkaren som i Uppdrag granskning kritiserar utredningen av dödsfallet, är skild från sitt arbete som rättsläkare undanhålls i programmet. Han har varnats av ansvarsnämnden.
Det är skandalöst att den svenska statstelevisionen med programchefen Eva Hamiltons goda minne sänder ett program där man förleder tittarna.Uppdrag granskning fortsätter den exempellösa hetsjakt som massmedierna bedrivit på de båda läkarna, ”Obducenten” och ”Allmänläkaren”, genom åren. Medierna bidrog till det utstuderade justitiemord som läkarna utsattes för då tingsrätten frikände dem från anklagelsen om mord på Catrine da Costa, men slog fast att de styckat hennes kropp. Detta utan att de hade möjlighet att överklaga. De fråntogs sina läkarlegitimationer, och fick sina liv förstörda.
Vad Lars Borgnäs sysslar med är en smutskastningskampanj riktad mot oskyldiga människor. Hans metod är faktaförvanskning.
BENGT SKÖLD