Jan Guillou
Aftonbladet 2002-06-10
För någon tid sedan utpekades en man i SVT:s samhällsprogram ”Uppdrag granskning” för att ha mördat sin hustru. Fallet är mycket känt och två polisutredningar har kommit fram till att det var självmord. ”Uppdrag granskning” visste bättre och argumenterade med hjälp av en tysk expert för mord. Och pekade ut mördaren. Det är en extremt ovanlig form av journalistik.
I förra veckan pekade samma tv-program, och samme reporter, ut samme man för att vara seriemördare. Beviskedjan såg ut så här:
I början på 80-talet mördades tre prostituerade kvinnor i Stockholm. Alla hittades döda nära E4:n i Stockholms utkanter. I närheten av alla fyndplatser fanns ett sjukhus. De tre kvinnornas namn liknar, om man ändrar dem lite, tre av namnen på de fem kvinnor som Jack the Ripper mördade i London. Alltså har vi att göra med en seriemördare.
Teorin bekräftades av en amerikansk och en brittisk expert. Det kunde mycket väl vara samme gärningsman. Men amerikanen drog öronen åt sig när han hörde att en av kvinnorna styckats, men inte de andra två. Den brittske experten ansåg dock att det fortfarande kunde vara samme gärningsman.
Så här långt in i resonemanget blir det spännande. För den som sett det tidigare programmet om hustrumördaren vet redan vem som ska bli utpekad som seriemördare. Tre fyndplatser i närheten av tre sjukhus…. betyder självfallet att seriemördaren var läkare. Det förstår vem som helst. Och eftersom hustrumördaren var läkare, nämligen den så kallade ”Obducenten”, känd från det styckmordsmål där han och en annan läkare frikändes, så är det självklart han som ska pekas ut den här gången också. Men hur i all världen ska reportern på ”Uppdrag granskning” klara det?
Enkelt. Han intervjuar en psykiater som menar att polisen borde anlita psykiatrisk expertis vid förhör av misstänkta personer. En psykiater tänker nämligen annorlunda. Och då är vi nästan framme vid ”Obducenten”, ty, triumferar reportern, i den misstänkte ”Obducentens” bil fanns en rättshistoriskt intressant bild på den så kallade Yngsjömörderskan, den sista kvinna som avrättades i Sverige. Och samme man som hade denna bild i sin bil kände åtskilliga prostituerade och var intresserad av porrfilm”
Den här typen av bevisföring är förvisso skrattretande. Men vad som är desto mindre skrattretande är att Sveriges Television nu pekat ut en lätt identifierbar person för att dels ha mördat sin hustru, dels ha seriemördat tre prostituerade.
Utpekandet har visserligen inte skett med namn och adress. Däremot med angivande av tillräckligt många detaljer i hans signalement och biografi för att en normal tidningsläsare och landets samtliga kulturskribenter genast ska veta vem det är.
Det borde ha blivit ett herrans liv efter dessa tv-program. Man hade kunnat vänta sig att lovorden skulle ha haglat över tv-reportern på landets kultursidor eftersom kulturskribenterna i gemen är övertygade om ”Obducentens” skuld i det så kallade styckmordsmålet. Man hade kunnat vänta sig intressanta tv-recensioner. Men i stället blev det bara tystnad. Kulturskribenterna sysslar för närvarande inte med sitt gamla favoritfall styckmordet, utan med att gräla om vem som stödde eller trodde för mycket på kollegan Jesús Alcalá.
Men med utpekandet av ”Obducenten” för hustrumord och seriemord på tre prostituerade kan det bara förhålla sig på två sätt. Antingen var det som sades i de två tv-programmen sant. Då är det oerhört intressant och en fantastisk journalistisk händelse. Eller också är det inte sant. Då är det oerhört intressant och det grövsta förtal som Sveriges Television någonsin gett sig in i.
I teorin finns bara dessa två alternativ. I praktiken är det ännu enklare. Det var ett fullständigt vansinnigt reportage och man måste fråga sig hur det ser ut i huvudet på den tv-chef som haft det sällsynt dåliga omdömet att släppa igenom sådana beskyllningar och spekulationer.
Det den omdömeslöse tv-chefen och hans reporter förlitar sig på är stödet från hela det svenska medieetablissemanget. Alla betydande medier med något enstaka undantag band sig i skuldfrågan när det gällde styckmordsmålet. Varje ny beskyllning mot ”Obducenten” kommer alltså att få stöd i andra medier – hur orimlig den än är. Statens kommitté för politiskt korrekt tv-journalistik, den så kallade Granskningsnämnden, kommer därför med största sannolikhet att godkänna förtalet.
Det är ett ohyggligt journalistiskt nederlag.