Maria Wilhelmson, Kristdemokraten, 2003 09 26
Förhoppningsvis kan vi snart se ett genombrott i två människors hittills fruktlösa kamp för upprättelse i ett av Sveriges mest kontroversiella rättsfall. I tisdags lämnades återigen en resningsansökan till Regeringsrätten, med begäran om att rätten ska pröva eller undanröja en ödesdiger dom från 1991. Det var då kammarrätten ansåg det utom allt rimligt tvivel bevisat att två unga läkare gemensamt styckat en död kvinnas kropp. Det ledde till att de fråntogs sina läkarlegitimationer.
Tingsrätten friade1988 läkarna från anklagelsen om mord på kvinnan men skrev i förklaringen till domen att männen bevisligen styckat hennes kropp. Det var detta påstående som kammarrätten sedan prövade, och kom fram till att det stämde. Läkarna ansågs inte lämpliga att fortsätta i yrket. Som tingsrätten hade förutsett 1988 försattes männen i en mardrömslik situation. De kunde inte överklaga den friande domen. Hade de dömts för mord hade det varit möjligt.
Männen har ändå på olika sätt försökt att få tingsrättens friande dom och skrivningen i domskälen prövat, och att få resning i legitimationsärendet. Jurister har på olika sätt påtalat det rättsvidriga i fallet men ingenting har hjälpt. Noterbart är att åklagaren i tingsrätten inte valde att överklaga den friande domen i detta påstått bestialiska brott.
Betraktas som oskyldiga
Allt fler inom polis och rättsväsende betraktar i dag männen som oskyldiga. Opinionen har svängt något. Dock finns det människor i olika professioner som har en betydande prestigeförlust att vänta om läkarna efter snart 13 år får upprättelse. Dessa hoppas förstås att fallet ska ligga kvar under mattan. Tyvärr har den massmediala och ogrundade beskrivningen av de båda männen som monstruösa slagit rot i allmänhetens medvetande.
Många känner olust inför fallet och är ointresserade. Andra känner sympati med den döda kvinnans anhöriga, och vill att de ska slippa mer uppmärksamhet.
Fått sina liv förstörda
Tyvärr tänker de inte på att det bakom fantasifigurerna Allmänläkaren och Obducenten döljer sig två medelålders män, med största sannolikhet oskyldiga, som fått sina liv förstörda. De har föräldrar, barn och syskon som plågas av denna stigmatisering. Den nya resningsansökan är en gedigen värdering av de bevis som kammarrätten anförde för männens skuld. Det är en närapå tragikomisk läsning.
Professor emeritus i civilrätt, Anders Agell, ombud för de båda männen, visar i exempel efter exempel hur ohållbar bevisföringen i detta i princip på förhand avgjorda mål var. Han visar med tydlighet att läkarna inte borde ha fällts. Det är bara att innerligt hoppas att Regeringsrätten tar sitt ansvar och visar att Sverige, trots allt, är en rättsstat. Utrymmet tillåter inte en mer uttömmande redogörelse för turerna i det så kallade styckmålet eller för att närmare gå in på Anders Agells resningsansökan. Information finns i stället att få på www.mediemordet.com Här kan man även läsa professor Agells resningsansökan i sin helhet.