2004-01-21
Dnr X03-907192
Begäran om prövning dels av två rättsmedicinska utlåtanden utfärdade av rättsläkaren Jovan Rajs, dels av samme rättsläkares agerande i Catrine da Costafallet
Rättsmedicinalverket har tagit emot Er begäran om granskning av två utlåtanden av numera pensionerade rättsläkaren och professor emeritus Jovan Rajs, utfärdade under åren 1986 och 1987. Ni har även framfört önskemål om att verket ska uttala sig om samme rättsläkares agerande i Catrine da Costafallet. Vidare har Ni framfört önskemål om svar på frågan ”vilken myndighet som ytterst har ansvaret för att enskilda personers rättssäkerhet inte sätts på spel, när en rättsläkare i sitt arbete visar tydliga tecken på att förlora sin professionella objektivitet och i stället agerar utifrån en egen inre föreställningsvärld”.
Rättsmedicinalverket får med anledning av Er begäran framföra följande.
Enligt 2 § första stycket punkterna 2 och 3 förordningen (1996:613) med instruktion för Rättsmedicinalverket har verket att särskilt svara för rättsmedicinska obduktioner och andra rättsmedicinska undersökningar samt rättsmedicinsk medverkan i övrigt på begäran av domstol, länsstyrelse, allmän åklagare eller polismyndighet.
Av obduktionslagen (1995:832) följer att det endast är polismyndighet, allmän åklagare eller allmän domstol som äger möjlighet att besluta om rättsmedicinska undersökningar som avses i obduktionslagen.
I sammanhanget kan det upplysningsvis nämnas att frågan om Rättsmedicinalverkets agerande i situationer där uppdrag från behörig myndighet inte föreligger har varit föremål för Justitiekanslerns (JK:s) bedömning. Ställningstaganden framgår av JK:s beslut den 21 juni 2000 som finns att tillgå på JK:s hemsida, www.jk.se.
Vidare kan upplysas om att frågan om enskildas möjlighet att få till stånd undersökningar, granskningar och erhålla yttranden från Rättsmedicinalverket har diskuterats i betänkandet ”Osmo Vallo Utredning om en utredning” (SOU 2002:37 avsnitt 4.7.). Utredningen ifrågasätter här om Rättsmedicinalverket över huvud taget har befogenhet att på begäran av enskilda besluta om eftergranskning av en rättsmedicinsk undersökning.
Dessa omständigheter har lett till att det förts interna diskussioner inom verket som i sin tur bidragit till att verket numera är restriktivt när det gäller att åta sig uppdrag från enskilda.
Rättsmedicinalverket har i ett enskilt ärende lämnat ett antal synpunkter som belyser vissa problem som kan uppstå om verket agerar på begäran av enskilda. Som en konsekvens av detta har Advokatsamfundet i en skrivelse till Justitiedepartementet, daterad den 16 september 2002, hemställt om ändring i förordningen med instruktion för Rättsmedicinalverket. Justitiedepartementet har ännu inte avgjort ärendet. Svarsskrivelse i det enskilda ärendet och samfundets framställning bifogas för kännedom.
I syfte att uppnå konsensus kring rättsläkarens roll har Rättsmedicinalverket, med deltagande av i stort sett samtliga idag yrkesaktiva rättsläkare, tagit fram interna riktlinjer (Rättsmedicinalverkets riktlinjer för rättsläkarens roll i rättsprocessen, nr 2003-3), vilka bifogas för kännedom. Riktlinjerna utgör en kodifiering av tidigare och nuvarande syn på rättsläkarrollen.
Före Rättsmedicinalverkets bildande år 1991 innehade Socialstyrelsen det huvudmannaansvar för den rättsmedicinska verksamheten som numera vilar på Rättsmedicinalverket. Rättsmedicinalverket har som arbetsgivare och huvudman för den rättsmedicinska verksamheten det yttersta ansvaret att ingripa om en vid verket anställd rättsläkare visar tecken på att inte kunna utföra sitt arbete på ett adekvat sätt. Därtill kommer den bedömning av utlåtanden som görs av andra myndigheter samt den tillsyn som utövas av bl.a. Socialstyrelsen, Justitieombudsmannen och Justitiekanslern och som syftar till att garantera enskildas rättssäkerhet.
Det är Rättsmedicinalverkets uppfattning att det inte föreligger någon skyldighet för verket att medverka rättsmedicinskt på så sätt som begärs i Er framställning. Som framgår av ovan redovisade omständigheter anser verket att lämpligheten att agera på begäran av enskilda kan ifrågasättas. I detta ärende tillkommer dessutom att frågan är föremål för rättslig prövning i Regeringsrätten. Mot bakgrund härav anser Rättsmedicinalverket att myndigheten bör uttala sig först efter begäran av Regeringsrätten eller annan behörig myndighet.
Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektören Ulf Westerberg. Föredragande har varit chefsjuristen Anna Sundberg.
Enligt Rättsmedicinalverkets beslut
Anna Sundberg