Per Lindeberg, Journalisten 2003-12-09
Polisen tror inte längre att löpsedelsikonerna Obducenten och Allmänläkaren haft något med Catrine da Costas död eller styckningen av hennes kropp att göra. Det framgår av ett utlåtande skrivet av en erfaren mordutredare, kriminalkommissarie Bertil Salin, vilket ingår i resningsansökan för de två läkarna till regeringsrätten. Inte heller tror polisen längre att Obducentens fru blev mördad, förklarade nyligen kriminalkommissarie Bo Wide för Dagens Nyheters Stefan Lisinski. Nu är det i stället SVT-reportern Lars Borgnäs, som tagit över mordutredningarna. Enligt Borgnäs rör det sig i själva verket om en seriemördare, som mördar kvinnor med namn som liknar Jack Uppskärarens offers och som ingår i ett manligt nätverk, där man vid behov hjälper till att stycka varandras offer. Dessa intressanta teorier har Sveriges Television tidigare lanserat i stort uppslagna program. Nu har också folkrörelseägda Norstedts förlag givit ut den bok som bygger på programmen (se Journalisten 31/03 och 32/03).
Det är knappast någon tillfällighet att försvaret för justitiemorden på de två läkarna varit starkast just inom SVT och SR. När ett justitiemord begås är det ju statsapparaten i vid mening som är vållande. När den officiella bilden av da Costafallet ifrågasattes för några år sedan, skyndade sig Sveriges Radio att reprisera Britt Edwalls åtta år gamla hatdokumentär om de två läkarna. Godmorgon Världen framförde (två gånger för säkerhets skull) den nidvisa om läkarna som lustigkurrarna i På Håret satt ihop och framställde debatten kring rättsfallet som ett pikant kultursidesgräl mellan kändisar. I radions Kulturnytt puffade man för det nummer av den socialdemokratiska idétidskriften Arena, där den rättsläkare som ursprungligen lanserat seriemördarteorierna förklarade att journalister som inte insåg att läkarna var skyldiga måste betraktas som idioter.
Det är heller knappast någon tillfällighet att det enda försöket från SVTs sida att på allvar granska rättsskandalen i da Costafallet under lång tid förhalats från tv-ledningens sida. Den dokumentär som efter flera års arbete färdigställts och som kostat miljoner har fortfarande inte fått sändningstillstånd. Samma TV-ledning som ställt sig bakom Uppdrag Gransknings misstänkliggörande av de två läkarna skall nu ta ställning till om TV-publiken kan anses mogen för en mer realistisk beskrivning av verkligheten. Det blir ett intressant test på vad public service-begreppet egentligen står för.
Per Lindeberg