Citatet
Bengt Nilsson, varför försvarar du en likskändare? En advokat med personlig moral tackar nej till att försvara en person, som saknar varje form av moral — han överlåter åt någon likasinnad med den misstänkte att utföra försvaret. Läskigare övermänniskotyper än herrar (namnen på de båda läkarna) har aldrig skådats i detta land.
Professor Christian Diesen, Stockholms Universtitets juridiska institution, ur artikeln ”Kan en läkare fällas för mord?”, publicerad i KPML(r):s tidskrift ”Proletären” i maj 1991
Det fasansfulla med denna bok är inte att en eller två personer står bakom texten, utan att ett förlag ger ut den och att massmediala maktpersoner ger dessa förvridna tolkningar medvind. Varför finns det en marknad för boken? Vilka odjur ligger bundna under könens socialiserade fasad vad gäller relationer och samexistens?
Dr Inger Mossberg, ordförande i Sveriges Kvinnliga Läkares Förening, i tidskriften Karolina, april 1999, rubrik: ”Vad händer när kvinnor blir döda leksaker för perversa män?”
I förlängningen utgör publiceringen av den här boken också ett försök att skjuta förståelsen för det sexualiserade våldets mest extrema yttringar i sank. Lindeberg tar till alla tjuvknep för att rubba övertygelsen om att det någonsin funnits någon ´obducent´. (- – -) Dessbättre finnes det inte bättre underlag för den som vill förvissa sig om att det här faktiskt har hänt och att kvinnor och annat opålitligt slödder faktiskt fortfarande hatas här i landet än Per Lindebergs bok. Även om man då får Lindebergs kvinnoförakt på köpet.
Journalisten Kristina Hultman på Aftonbladets kultursida den 26 januari 1999, rubrik ”Kränkningar och kvinnohat”
– Att de är idioter.
Rättsläkaren Jovan Rajs åsikt om journalister som numera är övertygade om att de två läkarna inte haft något med Catrines död att göra, intervjuad av Kristina Hultman i Arena nr 3 år 2000
Under en kortare tid var jag rädd för att han, om han misstänkte att jag kunde avslöja honom, kanske skulle vilja röja mig ur vägen, skjuta eller knivhugga mig i ryggen en mörk höstkväll. Men min rädsla gick snabbt över. Jag förstod att han inte hyste något personligt agg mot mig, jag var hans respekterade lärare som han nu ville ha som sin motståndare. Han iscensatte ett skådespel, utan mig inga aktörer. Han ville hellre ha mig levande än död.
Rättsläkaren Jovan Rajs om sin yngre kollega Teet i boken ”Ombud för de tystade” (sid 231-232) De utlåtanden Rajs skrev i styckmålsutredningen pekade i praktiken ut Teet som den mest sannolike gärningsmannen.
